itsumoyuugi

Nu vill jag göra ett blogginlägg.
Jag vill göra ett videoblogginlägg.
Ett videoblogginlägg. Ja, du läste rätt.
Men ALLT, och jag menar precis ALLT talar emot att jag ska göra det.
Hela världen har vänt sig mot att jag ska göra ett videoblogginlägg.
Men jag vill ändå göra ett.
Först och främst ser jag ut som jag vet inte vad.
En lort. En smuts. En uteliggare. En... en... en skit.
Och varför det då? För att jag har varit på läger och inte duschat på hur länge som helst. Så mitt hår är stripigt och äckligt och jag är jättetrött even though jag sov fyra timmar när jag kom hem igår och ytterligare tolv timmar inatt. Så jag ser helt enkelt ut som en uteliggare. En kvinnlig, ung uteliggare. Och jag pratar inte klokt heller.
Sedan så bor jag rätt så litet, en ganska liten villa med noll isolering. Jag kan inte ens prata i telefon utan att det hörs nästan över hela huset.
Så om jag då ska göra ett videoblogginlägg kommer min familj flockas utanför min dörr och tjuvlyssna.
Varför? FÖR ATT DE AV NÅGON ANLEDNING SKA VETA ALLT OM MITT PRIVATLIV.
ALLT.
JAG MENAR DET. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALLT.
Och det vill inte jag. Jag vill inte att de ska höra vad jag snackar om. Vad jag har att säga. Och jag hade inte kunnat göra det om de hörde på.
Så båda de två anledningarna hindrar mig starkt från att göra ett videoblogginlägg.
Men jag kommer nog göra ett i alla fall.
Köra ut mina föräldrar ur huset eller liknande. Och Sara får sticka till Elin. Så att jag ska få göra mitt älskade, efterlängtade videoblogginlägg.

Mina ben ser inte kloka ut. Helt misshandlade. Blåmärken och köttiga rivmärken och sår och myggbett och sådant. Under lägret ville jag ha blod, faktiskt. Tycker det är rätt coolt att ha lite sår på benen.
Och sommrigt. Myggbitna, såriga, smutsiga ben är charmigt och sommrigt.
Och nu har jag det. Kanske till och med lite översommriga.
Shorts in the woods kan ju liksom inte resultera i annat, speciellt inte om man snubblar. Vilket jag gjorde.

Nu råkar det vara så att jag har ett väldigt speciellt humör. Jag kan på en dag gå från att vara jätteglad till att helt plötsligt bli helt depp och vilja gå undan för mig själv. Sedan blir jag helt hyper och översocial, för att sedan återgå till deppigheten. Så håller det på nästan varje dag, i skolan i alla fall.
Jag har dessutom väldigt lätt för att bli väldigt arg, och när jag väl är riktigt riktigt arg kan jag inte kontrollera mig själv. Är det öppet och fritt skriker jag och slår vilt omkring mig, på mindre yta brukar jag kunna behärska mig någolunda.
Jag har även det så att när jag blir sur börjar jag väldigt lätt gråta, av ren ilska som bara vill ut.
Detta, i kombination med en väldigt stark vinnarskalle gör mig till en mindre trevlig med- och motspelare i lagsporter, för man kan aldrig veta när eller om jag ska få ett utbrott. Ni kanske inte har tänkt på det, men det är så det funkar med mig.

Så efter en för min del total disastermatch i brännboll visste jag knappt vart jag skulle ta vägen, jag var bokstavligt förbannad och jag ville inte vara i närheten av någon annan förrens jag lugnat ner mig. Så vad jag gjorde, jag gick direkt med raka steg mot kullen till höger om bryggan, lite längre upp där det sluttade lite. Det hade blivit mörkare ute och solen var påväg att gå ner. Den var sådär vackert orange-lila och himlen runt omkring den var i ungefär samma färg. Under solen stod granar högt och det hela var väldigt lugnande, så jag satt där jag vet inte hur länge. Det var faktiskt väldigt mysigt att sitta där helt själv och så. Isac, Gabbe, Viktor, Patrik och möjligen någon mer var inte med på brännbollen, för de förberedde en kommande spökrunda vi skulle ha på natten. Så de gick runt lite här och var, och ganska så nära där jag satt för mig själv.
Sedan hörde jag något låta precis bredvid mig, och insåg att någon just satt sig bredvid mig.
Det visade sig vara Viktor! Vi satt och snackade en stund, om lite allmänna saker och det var mycket trevligt, och trots att ensamheten var skön så blev jag jätteglad för att han kom. Och pratade med mig. Så Viktor, om du läser detta nu, så taack för att du kom, för det gjorde mig mycket glad!
Sedan skulle han gå och så skulle det vara flaggleken, men jag litade inte på mig själv tillräckligt för att vara med. Så jag satt kvar. Och så kom Sara, då jag egentligen ville sitta själv och tänka, men i alla fall så gick vi ner till bryggan och pratade och lite sådant.
Och så började jag grina. Jag vet inte varför ärligt talat, men helt plötsligt började tårarna bara rinna. Jag gråter inte så ofta och när jag väl gör det så brukar jag gråta för allt som jag egentligen har att gråta över, alla tankar som tynger och saker som hänt och sådant, så det blev en hel del gråt. Jag ville egentligen inte. Men ja.

I alla fall så gick jag undan en del dagen efter också, för jag märkte att jag tyckte om det. Och när man är så pass mycket med mycket människor och mycket ljud och ingen tid att få tänka så är det jätteskönt och så vidare.

Så ja, det här blev ett lite mer ingående inlägg om lite saker. Det kommer mer senare, om hela lägret och så. solong everyone !

Ja, idag ska jag och min klass alltså åka till Hjälmsjövik, någon typ av naturställe som vi ska vara på tills på fredag och ha roligt och trevligt och mysigt. Det kommer bli jätteroligt!
Desvärre har jag några smärre svårigheter med att bestämma vilka kläder jag ska ha med mig. Någon som man inte blir för varm i, men jag avskyr alla min t-shirts där ärmarna slutar för högt upp, för jag tycker då att mina armar visas för mycket och det tycker jag inte alls om.
Och så är det ju det här med short. Ska jag ha dem, eller ska jag inte?
Jag är jätterädd att om jag har dem så kommer klasskompisarna snea mig och viska bakom min rygg hur fläskiga ben jag har. Mardrömmen förverkligad.
Det sitter i sedan jag var på Liseberg förra sommaren och jag hörde två killar sitta och snacka om just mina ben.
"Fan vad feta ben." var vad jag fick höra, och det gjorde ont. ._.
Så det jag jag inte lyckats släppa riktigt, och jag går och tänker på det hela tiden när jag bär shorts. Men det kommer nog bli varmt i långbyxor, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Kanske blir shorts i alla fall, och så får jag gå och deppa om jag märker att folk stirrar.
Jag har faktiskt ett linne hemma också - egentligen två men hittade bara ett - som jag provade för en liten stund sedan. Nej nej och NEJ säger jag bara, den ska jag INTE ha med mig - eller på mig för den delen. I refuse! NEGATIVE! Det såg inte bra ut alls, tjockt och mulligt och fett och äckligt. Jag vill inte förstärka mitt osjälvförtroende vad gäller den saken. suck

Nåväl, nog om klagande och problem.. Jag kommer antagligen sticka till affären lite innan vi ska träffas, och kanske köpa en Dr. Pepper eller något liknande. Jag ska vara nyttig och inte köpa chips eller godis, faktiskt! Hade redan igår planerat att köpa en påse chips, men jag ångrade mig imorse. Nej, det blir inget sådant för mig. Manne har ändå med och brukar vara rätt generös. *host*

Och så har jag med två kastspö till stället också! Kastspö som vi ska utnyttja som metspö. Och kanske kasta lite också, men det vet jag inte om jag vill låta någon okunnig göra, speciellt inte om det är en massa vass eller dylikt i närheten. Det blir i vilket fall som bra!

Ja, nu kan jag inte riktigt lägga så mycket mer tid på att skriva här, jag har en del att fixa fortfarande. Så, jag får önska er en bra onsdag och torsdag, och så återvänder jag igen på fredag!
All världens lyckönskningar till er!

Vet ni vad? De här månaderna framöver så händer det väldigt mycket!
Redan imorgon ska jag och min kära underbara fantastiska klass iväg på en såkallad 'naturskola' som vi ska vara på. (Det har blivit en konstig vana att jag skriver naruto iställer för natur, så jag gjorde det nu också) Naturskolan är väl ett typ av läger, som ligger i Hjälmsjövik, som ligger jagvetintevar. I alla fall så ska vi ha många fritidsaktiviteter, paddla kanot, spela fotboll och brännboll och ha allmänt kul med en superbra gemenskap och allt, och allt detta under en stekande sol. Det finns vatten som man kan bada i, och jag är nästan övetygad om att min klasskompis Manne kommer hoppa i. Det är alltid han som brukar göra det, haha.
Där ska vi vara tills på fredag, och då kommer jag förmodligen vara rätt slut.

Senare i maj tar jag konfirmationen! Jag ser det inte som den stora högtid det faktiskt är, och vill inte ta så starkt på traditionerna. Jag vill till exempel inte ha någon bibel eller något kors eller liknande, en kram och fina léenden och sådant räcker gott för mig! Men det är väl ändå en ganska så stor sak som händer.
Sedan, också i maj, eller om det inte är före konfirmationen? så har min familj blivit inbjuden till ett bröllop! Det ska bli jättespännande och jättefint, det blir mitt första bröllop och jag tycker mycket om brudparet, så det ska bli jättefint att se dem gifta sig!
Mannen, som heter Daniel, men kallas Dany, är egentligen från Italien, men har växt upp i Belgien och kan därför franska. Därför hade jag tänkt skriva något till honom och Bettan då, på franska, som jag ska be min franskalärare om hjälp att skriva.

I början av juni ska jag på konfirmationsresa till England med mina åtta konfirmationspartners. Det ska också bli jätteroligt och jag ser jättemycket fram emot det! Min familj är inte en sådan rese-familj, så jag har bara varit på Mallorca en gång när jag var tre eller något liknande, och sedan i Danmark x antal gånger....
Så det ska bli otroligt roligt och jag ser jättemycket fram emot det!
Dagen efter dagen efter vi kommer hem från England ska min klass på klassresa till Göteborg. Vi ska då gå på Liseberg, och även ha en heldag i själva Göteborg. Det ser jag också jättemycket fram emot, då jag tycker mycket mycket om Göteborg men aldrig har varit där mer än på Liseberg två gånger. Det ska bli riktigt roligt att få gå och shoppa där! Och så ser jag också fram emot att åka den nya attraktionen AtmosFear, en 146 m lång fritt fall som tydligen ska vara väldigt läskig. Men inget är läskigt nog för mig! Jag kommer nog bara få en hjärtattack eller så.

Och sedan, en månad senare, 10 juli, så fyller jag femton! Det kommer också bli mycket roligt, och mysigt. Jag ser speciellt fram emot att få gratulationer på facebook! Det låter riktigt töntigt, jag vet. Men nu när alla möjliga facebookkontakter fyller år kan de få ett trettiotal gratulationer, och jag blir lite svartsjuk, för det vill jag ju också ha! Men det är väl inte så långt dit. Bara väldigt. Jag har aldrig varit en tålmodig person, faktiskt.

Jag funderar på att kolla på lite anime idag. Det blir nog den roande och söta serien Kaichou wa Maid-sama!, vars namn är rätt komplicerat att memorera. Tro mig, det tog ett bra tag innan jag lyckades med det. Men så måste jag packa till imorgon också, så jag får se vad jag hinner med.
Och ikväll klockan nio ska jag se Inför Eurovision Song Contest!
När man var liten var Melodifestivalen en jättestor och jätterolig grej, och även ESC. Men nu har nästan alla mina vänner tröttnat på det totalt, och det är ju rätt tråkigt egentligen. För vem ska jag då samtala med om alla bidragen? För det är så, att jag tycker det är jätteroligt och underhållande, fortfarande! Kanske inte riktigt Melodifestivalen, så mycket i alla fall, men ESC är jätteroligt tycker jag!
Nåväl... Det känns som om jag alltid har mycket att skriva, av någon anledning. Aja, nu ska jag väl avsluta.
Ni får ha en fortsatt trevlig dag/eftermiddag/kväll/natt!
Sincerely, Johannis

Ja, gott folk.
Som ni kanske kan se, om ni besökt min kära blogg innan och sett den, och kommer ihåg den, så kan ni se att mycket har hänt!
Och jag måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Jag tackar min kära vän Clara så väldigt mycket, och hänvisar till www.cornelly.blogg.se, som alltså är hennes blogg. Det är en mycket intressant blogg om hennes liv, vilket är högts läsvärt och allt sådant! Creds till henne, säger jag bara.

Den fröjd det nu är att besöka min blogg är jag mycket nöjd med, faktiskt. Jag tycker om stjärnor, och som bakgrund anser jag att de passar mycket mycket bra. Min uppblåsta överläpp på bilden ska dock ignoreras, måste jag säga. Det är möjligtvis inte så fagert, men min mimik är väl lite annorlunda, så att säga. Och jag gör väldigt ofta miner av olika slag, och då kunde det helt enkelt inte undvikas att det skulle bli en på denna. Ni förstår säkerligen det.
Dock så ser man inte texten som står under "ItsumoYuugi", vilket kanske är lite synd. Men texten är obetydelsefull, och inte så värd att läsa ändå. Vill ni det är det ju bara att markera det och så syns det. Klart och tydligt. Och så kommer ni ångra att ni tagit några värdefulla sekunder till att göra detta.
Det här är ett torrt och tråkigt inlägg änsålänge känner jag... suck.
Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. En värdering av dagen orkar jag inte riktigt med att skriva just nu, jag har gjort så mycket roligt och har väldigt mycket att berätta om. Men som sagt, det får bli senare, jag är lite trött och tom i huvdet.

Min tvillingsyster Sara vill att jag ska komma ut och 'stå på händerna' med henne, med det är egentligen inte så värst roligt med tanke på att jag inte kan det. För några dagar sedan lyckades jag faktiskt, men jag liksom föll på ryggen och bakhuvudet och det var en aning obehagligt, så jag kan inte riktigt samla mod nog till att göra det igen. Det blir bara värdelösa, halvdanna små försök som gör att jag till slut skiter i det, helt enkelt.
Sara däremot kan faktiskt stå på händera, hyfsat i alla fall. Hon kanske tror att hon gör det lite bättre än vad hon faktiskt gör, haha. Men det ser ändå rätt smidigt och så ut skulle jag vilja påstå.

Jag längtar så väldans till på torsdag. Fast nej förresten. Fredag blir det ju!
För det är såhär, att jag har börjat kolla på mitt älskade Naruto igen!
I ungefär trettio episoder har det bara varit en massa flashbacks, onödiga och tråkiga då man vill se mer av själva storyn. Nu har det dock vänt och blivit mycket spännande igen, och jag kollade ikapp för någon dag sedan. Så nu har jag sett varendaste episod som kommit ut, och då är det bara att vänta till torsdagen, då det varje torsdag släpps en ny episod. Men jag är inte hemma på torsdag, kommer hem på fredag och ska då kolla på avsnittet!

Det visade sig visst att jag faktiskt hade en del att skriva om till slut! Ska jag lägga in en bild också nudå? Nä, det orkar jag inte riktigt heller. Det blir jättebra såhär, lite torrt, tråkigt, ointressant, om du nu inte är en stalker som vill veta allt som rör mitt liv och min vardag. Kul för dig, säger jag då!
Men nåväl, nu ska jag inte babbla mer.
Ni får ha det väldigt bra, en fortsatt trevlig påsk med en massa godis och påskmust och grillning i det fina värdet!
Sincerely Johanna.

Jag fick den här känslan av att jag bara måste skriva. Här. Varsomhelst.
Jag har inte skrivit på bloggen på hur länge som helst, kanske sedan i februari eller liknande.
Jag har helt enkelt inte orkat, i början orkade jag inte och sedan glömde jag helt enkelt bort det.
Men nu. Ikväll.
Jag känner mig osedvanligt djup. Idag har jag haft samtal, eller mer eller mindre småsnack egentligen, med många olika personer. Min bästa vän, the one and only Stina skickade mig en roman, en svenskauppgift hon påbörjat. Den var otroligt välskriven och bra och så vidare, och jag fastnade verkligen på den. Och när jag läst den så hade den väckt en väldigt lust att skriva. Skriva skriva skriva. En saga. En roman. En text, lång, kort, tråkig, spännande, romantisk, skräckinjagande. Men det blev inte riktigt av.
Senare på kvällen tog jag mig tid att läsa Claras blogg. Clara, som jag ska träffa imorgon. Clara, som jag utan att ha berättat det för henne tycker är en riktigt intressant person, och jag vill verkligen verkligen lära känna henne mycket bättre.
Hennes inlägg var också en anledning till att jag bestämde mig för att skriva det här inlägget.
Elva på kvällen. En söndag.
Jag brukar aldrig sitta vid datorn vid den här tiden, men jag kunde helt enkelt inte låta bli att skriva detta, för jag känner att jag verkligen behöver.
Om jag fortsätter blogga framöver kommer det förmodligen bli lite viktigare, mer djupgående och mer intressanta blogginlägg, inte tomma tråkiga torra inlägg om vad jag gjort under dagen och vad som... händer helt enkelt.
Det kommer säkerligen bli en del sådant, men jag tänker i vilket fall som dra ner på det. Göra bloggen lite mer personlig och kanske lite mer djup. Och välskriven. Det är mycket viktigt.
Jag personligen älskar att skriva, på svenska och även på engelska faktiskt. Att formulera meningar med omsorgsfullt utvalda ord är någon jag tycker mycket om och värdesätter högt, något jag kan göra hur mycket och hur länge som helst.
Det känns som om jag går lite 'off topic' och jag kommer inte ens ihåg vad jag började blogginlägget med.

Nåväl, det var nog allt jag hade att skriva this night. Eller nä, egentligen hade jag asmycket mer att skriva, men jag tycker att det får vänta till ett annat tillfälle, då jag inte är trött och mina tankar svävar någonstans över molnen, kanske runt runt i universum bland ännu okända planeter.
Okey, detta blev lite väl konstigt känns det som.
Detta är tankar jag bär med mig hela tiden, fast som jag inte ger uttryck för eller talar med någon om.
Vissa saker, känslor och tankar bör man hålla för sig själv, som sin lilla egna personliga sak.

Och med allt detta sagt önskar jag er alla en mycket god natts sömn.
Sincerely, Johanna.