itsumoyuugi

Nu vill jag göra ett blogginlägg.
Jag vill göra ett videoblogginlägg.
Ett videoblogginlägg. Ja, du läste rätt.
Men ALLT, och jag menar precis ALLT talar emot att jag ska göra det.
Hela världen har vänt sig mot att jag ska göra ett videoblogginlägg.
Men jag vill ändå göra ett.
Först och främst ser jag ut som jag vet inte vad.
En lort. En smuts. En uteliggare. En... en... en skit.
Och varför det då? För att jag har varit på läger och inte duschat på hur länge som helst. Så mitt hår är stripigt och äckligt och jag är jättetrött even though jag sov fyra timmar när jag kom hem igår och ytterligare tolv timmar inatt. Så jag ser helt enkelt ut som en uteliggare. En kvinnlig, ung uteliggare. Och jag pratar inte klokt heller.
Sedan så bor jag rätt så litet, en ganska liten villa med noll isolering. Jag kan inte ens prata i telefon utan att det hörs nästan över hela huset.
Så om jag då ska göra ett videoblogginlägg kommer min familj flockas utanför min dörr och tjuvlyssna.
Varför? FÖR ATT DE AV NÅGON ANLEDNING SKA VETA ALLT OM MITT PRIVATLIV.
ALLT.
JAG MENAR DET. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALLT.
Och det vill inte jag. Jag vill inte att de ska höra vad jag snackar om. Vad jag har att säga. Och jag hade inte kunnat göra det om de hörde på.
Så båda de två anledningarna hindrar mig starkt från att göra ett videoblogginlägg.
Men jag kommer nog göra ett i alla fall.
Köra ut mina föräldrar ur huset eller liknande. Och Sara får sticka till Elin. Så att jag ska få göra mitt älskade, efterlängtade videoblogginlägg.

Mina ben ser inte kloka ut. Helt misshandlade. Blåmärken och köttiga rivmärken och sår och myggbett och sådant. Under lägret ville jag ha blod, faktiskt. Tycker det är rätt coolt att ha lite sår på benen.
Och sommrigt. Myggbitna, såriga, smutsiga ben är charmigt och sommrigt.
Och nu har jag det. Kanske till och med lite översommriga.
Shorts in the woods kan ju liksom inte resultera i annat, speciellt inte om man snubblar. Vilket jag gjorde.