itsumoyuugi

Jag fick den här känslan av att jag bara måste skriva. Här. Varsomhelst.
Jag har inte skrivit på bloggen på hur länge som helst, kanske sedan i februari eller liknande.
Jag har helt enkelt inte orkat, i början orkade jag inte och sedan glömde jag helt enkelt bort det.
Men nu. Ikväll.
Jag känner mig osedvanligt djup. Idag har jag haft samtal, eller mer eller mindre småsnack egentligen, med många olika personer. Min bästa vän, the one and only Stina skickade mig en roman, en svenskauppgift hon påbörjat. Den var otroligt välskriven och bra och så vidare, och jag fastnade verkligen på den. Och när jag läst den så hade den väckt en väldigt lust att skriva. Skriva skriva skriva. En saga. En roman. En text, lång, kort, tråkig, spännande, romantisk, skräckinjagande. Men det blev inte riktigt av.
Senare på kvällen tog jag mig tid att läsa Claras blogg. Clara, som jag ska träffa imorgon. Clara, som jag utan att ha berättat det för henne tycker är en riktigt intressant person, och jag vill verkligen verkligen lära känna henne mycket bättre.
Hennes inlägg var också en anledning till att jag bestämde mig för att skriva det här inlägget.
Elva på kvällen. En söndag.
Jag brukar aldrig sitta vid datorn vid den här tiden, men jag kunde helt enkelt inte låta bli att skriva detta, för jag känner att jag verkligen behöver.
Om jag fortsätter blogga framöver kommer det förmodligen bli lite viktigare, mer djupgående och mer intressanta blogginlägg, inte tomma tråkiga torra inlägg om vad jag gjort under dagen och vad som... händer helt enkelt.
Det kommer säkerligen bli en del sådant, men jag tänker i vilket fall som dra ner på det. Göra bloggen lite mer personlig och kanske lite mer djup. Och välskriven. Det är mycket viktigt.
Jag personligen älskar att skriva, på svenska och även på engelska faktiskt. Att formulera meningar med omsorgsfullt utvalda ord är någon jag tycker mycket om och värdesätter högt, något jag kan göra hur mycket och hur länge som helst.
Det känns som om jag går lite 'off topic' och jag kommer inte ens ihåg vad jag började blogginlägget med.

Nåväl, det var nog allt jag hade att skriva this night. Eller nä, egentligen hade jag asmycket mer att skriva, men jag tycker att det får vänta till ett annat tillfälle, då jag inte är trött och mina tankar svävar någonstans över molnen, kanske runt runt i universum bland ännu okända planeter.
Okey, detta blev lite väl konstigt känns det som.
Detta är tankar jag bär med mig hela tiden, fast som jag inte ger uttryck för eller talar med någon om.
Vissa saker, känslor och tankar bör man hålla för sig själv, som sin lilla egna personliga sak.

Och med allt detta sagt önskar jag er alla en mycket god natts sömn.
Sincerely, Johanna.