Alla mina låtar
Så lyder en del av texten till Veronica Maggios låt som heter just Alla mina låtar.
Har faktiskt börjat lyssna på denna kvinna, hennes fina låtar och fina röst.
I vanliga fall lyssnar jag inte på sådan musik, men jag började lyssna på någon av hennes låtar och så fastnade jag.
Dock så lyssnar jag bara på hennes nyaste album 'Satan i gatan', som är mycket bättre än hennes tidigare, enligt mig. Mycket bättre, en mer lugn och lite klagande röst som är väldigt lugnande och som jag tycker om mycket. Så nu är det henne och System of a Down som jag lyssnar på mest för tillfället.
Jag lyssnade på min favoritlåt av henne 'Lördagen den femtonde mars' fem gånger på spotify, och eftersom jag varken har Spotify Unlimited eller Premium så kan jag ju inte lyssna på den fler gånger den här månaden.
Så vad gör jag? Jo, jag klickar in mig på Grooveshark, en annan musikhemsida som inte alls är lika bra som spotify, men som funkar.
Egentligen så borde jag inte lyssna på hennes låtar på något musikprogram alls, utan stödja henne och helt enkelt köpa skivan. Men jag har inte haft tid, och jag har inte pengar till det.
Jag måste ju spara tills att vi åker till England och Göteborg.
Jag har träningsvärk i benen idag. Ouuch.
Igår hade vi orientering och sprang/joggade/gick i Bruces skog. Jag gjorde det själv.
När det gäller sådana saker tycker jag om att vara själv, slippa känna pressen av att fortsätta springa fastän jag inte orkar, bara för att de andra orkar och vill springa vidare och inte ta en vilopaus och gå.
Känslan av att vara en börda är inte alls rolig, och den ville jag inte känna. Och så tycker jag om att göra sådant själv också!
Så under vägens gång pratade jag med mig själv en hel del, vilket var nödvändigt för att jag inte skulle falla ihop av utmattning. På något sätt. Och jag klarade det! Det må låta skrytigt, må vara skrytigt också, men jag är så fruktansvärt stolt över mig själv! Att jag orkade springa fastän jag inte orkade, att jag sprang så pass mycket som jag gjorde, att jag hittade alla sådana stopp-saker och att jag klarade det på mindre än tiden som var satt!
Så jag är skitnöjd.
Förra veckan hade vi jättemycket läxor, men nu känns det nästan som om jag kan slappna av. Vi har inte så mycket nu, och det känns verkligen mycket skönt.
Nåväl, ska väl inte skriva så mycket mer nurrrååå.
På återseende.
Har faktiskt börjat lyssna på denna kvinna, hennes fina låtar och fina röst.
I vanliga fall lyssnar jag inte på sådan musik, men jag började lyssna på någon av hennes låtar och så fastnade jag.
Dock så lyssnar jag bara på hennes nyaste album 'Satan i gatan', som är mycket bättre än hennes tidigare, enligt mig. Mycket bättre, en mer lugn och lite klagande röst som är väldigt lugnande och som jag tycker om mycket. Så nu är det henne och System of a Down som jag lyssnar på mest för tillfället.
Jag lyssnade på min favoritlåt av henne 'Lördagen den femtonde mars' fem gånger på spotify, och eftersom jag varken har Spotify Unlimited eller Premium så kan jag ju inte lyssna på den fler gånger den här månaden.
Så vad gör jag? Jo, jag klickar in mig på Grooveshark, en annan musikhemsida som inte alls är lika bra som spotify, men som funkar.
Egentligen så borde jag inte lyssna på hennes låtar på något musikprogram alls, utan stödja henne och helt enkelt köpa skivan. Men jag har inte haft tid, och jag har inte pengar till det.
Jag måste ju spara tills att vi åker till England och Göteborg.
Jag har träningsvärk i benen idag. Ouuch.
Igår hade vi orientering och sprang/joggade/gick i Bruces skog. Jag gjorde det själv.
När det gäller sådana saker tycker jag om att vara själv, slippa känna pressen av att fortsätta springa fastän jag inte orkar, bara för att de andra orkar och vill springa vidare och inte ta en vilopaus och gå.
Känslan av att vara en börda är inte alls rolig, och den ville jag inte känna. Och så tycker jag om att göra sådant själv också!
Så under vägens gång pratade jag med mig själv en hel del, vilket var nödvändigt för att jag inte skulle falla ihop av utmattning. På något sätt. Och jag klarade det! Det må låta skrytigt, må vara skrytigt också, men jag är så fruktansvärt stolt över mig själv! Att jag orkade springa fastän jag inte orkade, att jag sprang så pass mycket som jag gjorde, att jag hittade alla sådana stopp-saker och att jag klarade det på mindre än tiden som var satt!
Så jag är skitnöjd.
Förra veckan hade vi jättemycket läxor, men nu känns det nästan som om jag kan slappna av. Vi har inte så mycket nu, och det känns verkligen mycket skönt.
Nåväl, ska väl inte skriva så mycket mer nurrrååå.
På återseende.
Kommentarer
Trackback
