itsumoyuugi

Så, nu var man här igen. På bloggen.
Efter typ HUNDRA TUSEN ÅR.
Okey, inte så mycket... men ärligt. Jag har varit lat igen. IGEN!
Jag är ingen bra bloggare. Haaahah.....
Nåväl.....

Nu har det ju hänt en hel del grejer, som har åsamkat en maaaaaaaassa stress och förvirring och fladdrande tankar, vilket nog är en av orsakerna till att jag inte skrivit något på ett tag. Jag har helt enkelt glömt bort det. Sorgligt nog.
snyft

Jag orkar inte gå in så mycket på det hela, men kan dra händelseförloppet lite kort:
Tisdag förra veckan: Judit ringer, jag får reda på att Pauliskolan (min skola dårå) har gått i konkurs, och att vi då självfallet inte kommer kunna gå kvar. Jag får panik och grinar(faktiskt) och vet inte vad jag ska göra. Ringer runt och informerar alla om läget, och stor förvirring uppstår.
Torsdag förra veckan: Vi åker på möte på Kubikskolan, en annan skola, friskola tror jag, i Helsingborg, som är villiga att ta emot Paulielever, speciellt de som nu ska börja nian (min klass), och de som ska börja i åttan. Allt börjar se lite ljusare ut, det ser ut som att jag får behålla min klass och mina två mentorer, men att vi då går på Kubik. Men självfallet är det hela inte över där, detta är bara början.
Fredag förra veckan: Vi åker på ett annat möte, på Maria Parkskolan, också en skola i Helsingborg som är villig att ta emot oss. Väldigt bra intryck, rektorn har bra koll och verkar väldigt snäll.
Men skolan är ju så stor? Och dessutom fick vi veta att om hela klassen skulle flyttas dit, skulle vi bli uppdelade i de två klasser som redan finns. Inte drömsituationen, nej.
En del fick ett bra intryck av detta, och kan tänka sig att börja. Vilket inte är så bra, med tanke på att Kubikskolan bara kan ta emot klassen om tillräckligt många väljer att gå där. Oro uppstår.
Från och med det t.o.m måndag förmiddag: Total förvirring. Hur ska vi göra? Vart ska vi gå? Vad är bäst för klassen? Vad är bäst för mig? MEN SLUTA TÄNK PÅ BARA MIG, TÄNK PÅ KLASSEN SOM HELHET, VI MÅSTE JU HÅLLA IHOP. En massa telefonsamtal hit och dit, många upprörda föräldrar och en del otrevliga kommentarer till styrelsen för skolan. Stämningen är inte på topp. Vi försöker snacka ihop oss, men alla söker alternativ på olika håll och vi inser snart att vi (jag och sara) måste ta tag i detta och fixa en reservplan. Toppen.
Måndag förmiddag: Sara söker runt lite på hd.se (helsingborgsdagblad.se) och får syn på en artikel: Privat gåvogivare räddar kristen friskola. Eller ja, den hette något liknande. Vi får reda på att, som det stod, en privat gåvogivare (han/hon vill inte utge namn) skänker så mycket pengar som krävs för att betala skolans skulder, så att den kan fortsätta. Vi förstår ingenting. Men vadå? Betyder detta nu att skolan kan fortsätta trots allt? Att vi kan få behålla klassrum, klasskamrater och lärare? Glädje. Och lättnad. Vilket mirakel! Men än är det inte tid att slappna av.
Måndag till i detta nu: Funderingarna far och flyger. Hur gör vi nu då? Vi börjar fundera, hur kommer skolan funka om den startas upp igen? Kommer det verkligen bli samma sak? Nej, det kommer det förståss inte. Min favoritlärare har fått erbjudande på något annat håll, och väljer det, ett säkert kort, framför det osäkra: Pauliskolan. Vilket känns väldigt motigt. Vi sätter oss ner hemma och snackar. Är det verkligen det bästa alternativet? Kommer lärarna vara på topp, eller slitna och trötta efter allt som hänt? Hela min familj har fått ett väldigt bra intryck av Kubikskolan, och börjar fundera på om den inte ändå är bättre.

Och det är i princip där vi är just nu. Självfallet har det hänt mer än såhär, förvirringen och nedstämdheten och allt annat har varit värre än jag uttryckt det. Men jag orkar inte se negativt på detta länge, jag vill se varje möjlighet på ett positivt sätt. Ny skola, nya lokaler, nya lärare, nya klasskompisar... Det kanske ändå kan bli lite spännande? Allt är fortfarande osäkert. Svårt att fatta beslut. Ocg grejen är ju den att allt detta har hänt så fort. För en vecka och två dagar sedan fick vi beskedet att vi inte längre hade en skolan att gå till.

Så nu kanske ni förstår varför jag.. ja, varför jag inte skrivit på ett tag. Först lite resor hit och dit, och så nu detta. Haha.

Men annars händer inte så mycket, jag har väl inte tid för något annat.
Lånade för någon dag sedan hem lite ljudböcker från biblioteket, fyra stycken, närmare bestämt! Mycket trevligt tycker jag att det är, att lyssna på ljudbok och pussla. Mmmmmmmmmmmmm! Det, för mig, är att njuta av livet! Det underlättar mitt i allt detta, och jag glömmer bort allt annat än vilka pusselbitar jag ska hitta och lägga... Ja, ni kanske förstår.

Nu vill jag inte skriva mer. Haha, detta blev ju nästan lite känslosamt. Jag har för tillfället lyckats tränga bort en hel del tankar om skolbyten och allt sådant. Men aja, det kan inte hjälpas! Det måste ju tas tag i.
Så, ni får ha det så bra! Och så ses vi. Eller hörs. Eller något. Kanske?
Meh. aja. HADE!