I moustache you a question.... But I'll shave it for later.
In the ghetto...
Hej där, kära, fina läsare!
Nu kan man ju tänka, eller ja - det gjorde jag i alla fall - att rubriken refererar till att jag började gymnasiet för en vecka sen.... och ja, det hade ju kunnat stämma, man vet ju aldrig, men nej! Jag trivs faktiskt som fisken i vattnet. För en måndag (och några timmar, heh) sedan satt jag och Sara på bussen till det som vi tyckte var... Ja, väldigt nervöst och läskigt i alla fall. Vi var helt enkelt supernervösa. Stämningen när vi kommit upp på caféplan på JHG (mitt underbara gymnasium) var.... ja, om det ens fanns någon. Jo, det gjorde det. Den var spänd, alla var tysta och kollade antingen ner i marken eller runt på alla andra, för att undersöka vilka som skulle bli deras nya klasskompisar. Jag gjorde bådadera. (Nej, inte samtidigt, I'm not Superman)
Nu, såhär en vecka senare kan jag säga att mycket har hänt! Jag PRATAR faktiskt med folk! Right, det gjorde jag från dag ett, men det är på ett helt annat sätt nu. Jag har börjat lära känna mina klasskamrater, och jag är på god väg att lära mig vad alla heter! (Den pinsamma situationen då man pratat med någon i flera dagar och fortfarande inte vet dennes namn... Been there, done that.) Dessvärre har jag inte känt igen alla... Idag frågade jag en tjej om hon hade varit i skolan sedan första dagen, för jag kände inte alls igen henne. Det hade hon. -Passande nog lyssnar jag på en låt som heter Who's The Girl (Den Svenska Björnstammen). Om ni fattar hur jag tänker.
Jag älskar, och uppskattar starkt, att våra lärare inte splittade oss i klasserna direkt, utan att alla umgåtts med alla. För jag har lika många 'vänner' (jag vågar inte riktigt kalla någon vän än) i A som i B. *note: Jag går i B. yäsmän. Ja, det har gett oss chans att prata med alla utan att bry oss om ifall vi kommer befinna oss i samma klassrum under lektionerna, och det är så utmärkt uttänkt så jag blir stolt över att ha dem som lärare! Vi har för övrigt helt otroliga lärare, det ska gudarna veta. DEI AR AMEJSING!
Jag är glad över skolan, otroligt glad. Kunde inte blivit bättre! Jag ser fram emot de tre åren vi har framför oss, och jag hoppas att jag kommer lära känna ALLA (om det nu kommer gå) mer!
Och förresten, In the ghetto är en låt som jag lyssnade på för tillfället. Av Elvis. Så ni vet, liksom.
Vi har lika stor chans som en smörklick i helvetet!
Tudeluuuuu, mina små vänner! Idag är det minsann tisdag.
Idag har jag varit i Halmstad! Jag och Sara fyller ju år om två veckor (EXAKT TVÅ VECKOR!), och så tänkte våra kära föräldrar att vi skulle åka dit och handla presenter. Vilket vi gjorde! Kanske låter konstigt att vara med och handla sina egna presenter, men det var precis vad vi gjorde, och det var jätteroligt!
Halmstad är så fint också. Okey, inte i jämförelse med Helsingborg - som iofs är suuuuuuuuperfint - men det var väldigt trevligt och väldigt många bra affärer med bra utbud! Sedan har de ju en rolig dialekt också...
Vi åt på en asiatisk bufféresturang, och det var så goooooooooooooooooooooooooooooott och jag åt så mycket att jag nästan rullade därifrån.
I alla fall, den här dagen har varit väldigt trevlig, speciellt med tanke på att det har varit soligt och varmt. Kul, som omväxling.
Jag har börjat spela Sims på mobilen. Sims FreePlay. Det är inte hälsosamt, det ska jag minsann berätta. Man - i alla fall jag - fastnar i det. Dessvärre... Fast det är ju väldigt roligt! Åh, jag har värsta Sims-abstinensen... MÅSTE SPELAAAAAAA
Nu har jag också 'kommit igång' mer med att titta på asiatiska draman! Kollade på något för ett tag sedan, och gillade det, och nu har jag börjat mer. Blivit lite mer insatt i kända asiatiska skådespelare och så, och jag har hittat en riktig charmsnubbe... SUPERSNYGG. Ikuta Toma heter han!
MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM
Nåväl. Jag tycker väldigt mycket om dessa asiatiska draman, eftersom att de skiljer sig så från de västerländska. Så dramatiska, på ett sätt som antagligen hade varit fånigt med amerikanska skådespelare... Och dessutom så är ju språken så fina också; jag kollar på koreanska och japanska draman! Jag kan verkligen rekomendera er att börja kolla, och kan då tipsa om... Hana Kimi, Hana Yori Dango och Liar Game!
Nu ska jag snart träna. Jag, Saraoch några vänner i kyrkan har börjat med ett träningsprogram som heter 6 Weeks 6pack! Det är 35 minuters stentuff träning varje dag, och vi har hållt på med den i snart två veckor. Duktiga människor, eller hur? Ohyes.
Det var allt.
Jag önskar er aaaaaaaaaaaall lycka och glädje och allt sådant, tills vi ses igen! (eller hörs. eller läser? eller?)
Back in trouble again
Det är fredag
fredag
måste gå ner på fredag
Nejmen, hej!
Nu är det ju alltså liksom fredag, typ.
Vet ni vad som är så härligt med varje fredag? Ja, bortsett från att det är helg, att man får äta massor av onyttigheter och bara slappa... Vi slutar HALV ELVA varje fredag! Ja gott folk, ni läste rätt. Halv elva.
Fattar ni hur underbart det är? Kommer hem tidigt, får hur mycket tid som helt för mig själv (ja, om nu Sara drar hem till Elon eller liknande). Det är underbart. Euforiskt (ja, jag använder ordet för att det förekom i Melodifestivalen.)
Idag har jag varit kreativ. Jag har målat mina naglar! Nu tänker ni att, men hallå, det är väl inte så svårt, bara kladda på lite färg på naglarna och pangbombam så är det torrt och klart. Och visst, så är det väl nästan. I vanliga fall. Fas just idag kastade jag mig in i Mission Almost Impossible, att måla mönster på naglarna.
Det finns oräkneligt många nagel'bloggar' på youtube, och en av dem; Cutepolish, är väldigt duktig på att göra mönster och motiv, och filmar medan hon målar naglarna i olika former och färger, och förklarar samtidigt hur hon gör, så att man själv på bästa sätt ska kunna göra det. Jag har försökt mig på hennes designer innan, men jag vet ju med mig hur det har gått då och att jag inte är den mest pilliga och konstnärliga själen i den här världen... Ändock. Jag plockade fram, ja, jag vet inte hur många saker, för att sedan kunna göra den här desingen.
Visst, det gick väl hyfsat. På vänsterhanden. Vet ni hur svårt det är att måla motiv på naglarna med vänster hand, om man är högerhänt? För mig är det i alla fall näst intill omöjligt. Det sket sig totalt, och jag fick ta bort skiten. Nåväl, nu har jag i alla fall en hand med kostymmålade naglar, och den andra med vanligt rött lack.
Snart blir jag upphämtad av Elon och Sara, ja, Elons mamma kör ju bilen, men ja... För jag ska ha filmkväll! Eller snarare, VI ska ha filmkväll. Hos Matilda. Trevlans!
Och som vanligt planerade de detta när jag inte var där. Det är nog aldrig meningen, tänkt så, men av någon anledning brukar jag alltid missa när de planerar sånt. Som idag.
Efter skolan kom Matilda till mig och sa att jag inte skulle glömma att ta med en film som hon vill låna (Public Enemies, film om John Dillinger med Johnny Depp och Christian Bale, jättebra!), att jag skulle ta med den ikväll. Vadå ikväll? Happ, så fick man veta att vi skulle ha filmkväll. Men det är helt i sin ordning, antar jag.
Nu ska jag sitta och beundra mina naglar, bättra på läppstiftet, dra på min conversen och åka ut till Påarp! Wihoooooooo
Vi ses, eller något.
fredag
måste gå ner på fredag
Nejmen, hej!
Nu är det ju alltså liksom fredag, typ.
Vet ni vad som är så härligt med varje fredag? Ja, bortsett från att det är helg, att man får äta massor av onyttigheter och bara slappa... Vi slutar HALV ELVA varje fredag! Ja gott folk, ni läste rätt. Halv elva.
Fattar ni hur underbart det är? Kommer hem tidigt, får hur mycket tid som helt för mig själv (ja, om nu Sara drar hem till Elon eller liknande). Det är underbart. Euforiskt (ja, jag använder ordet för att det förekom i Melodifestivalen.)
Idag har jag varit kreativ. Jag har målat mina naglar! Nu tänker ni att, men hallå, det är väl inte så svårt, bara kladda på lite färg på naglarna och pangbombam så är det torrt och klart. Och visst, så är det väl nästan. I vanliga fall. Fas just idag kastade jag mig in i Mission Almost Impossible, att måla mönster på naglarna.
Det finns oräkneligt många nagel'bloggar' på youtube, och en av dem; Cutepolish, är väldigt duktig på att göra mönster och motiv, och filmar medan hon målar naglarna i olika former och färger, och förklarar samtidigt hur hon gör, så att man själv på bästa sätt ska kunna göra det. Jag har försökt mig på hennes designer innan, men jag vet ju med mig hur det har gått då och att jag inte är den mest pilliga och konstnärliga själen i den här världen... Ändock. Jag plockade fram, ja, jag vet inte hur många saker, för att sedan kunna göra den här desingen.
Visst, det gick väl hyfsat. På vänsterhanden. Vet ni hur svårt det är att måla motiv på naglarna med vänster hand, om man är högerhänt? För mig är det i alla fall näst intill omöjligt. Det sket sig totalt, och jag fick ta bort skiten. Nåväl, nu har jag i alla fall en hand med kostymmålade naglar, och den andra med vanligt rött lack.
Snart blir jag upphämtad av Elon och Sara, ja, Elons mamma kör ju bilen, men ja... För jag ska ha filmkväll! Eller snarare, VI ska ha filmkväll. Hos Matilda. Trevlans!
Och som vanligt planerade de detta när jag inte var där. Det är nog aldrig meningen, tänkt så, men av någon anledning brukar jag alltid missa när de planerar sånt. Som idag.
Efter skolan kom Matilda till mig och sa att jag inte skulle glömma att ta med en film som hon vill låna (Public Enemies, film om John Dillinger med Johnny Depp och Christian Bale, jättebra!), att jag skulle ta med den ikväll. Vadå ikväll? Happ, så fick man veta att vi skulle ha filmkväll. Men det är helt i sin ordning, antar jag.
Nu ska jag sitta och beundra mina naglar, bättra på läppstiftet, dra på min conversen och åka ut till Påarp! Wihoooooooo
Vi ses, eller något.
USE YOUR WAND HARRY!
Daniel Radcliffe är alltså aktuell med skräckfilmen Woman In Black, efter den långa rad av Harry Potter-filmer som han hittils medverkat i. Nu vet jag ju inte om han gjort ytterligare filmer utanför HPserien, men jag tror att jag har läst eller hört att detta blir hans första långfilm som inte är en HPfilm! Bra jobbat, Radcliffe!
Han gör ett tappert försök att slå sig fri från rollen som Harry Potter och gå vidare, men jag tror inte att det går något vidare. Min generation, möjligen andra också - och detta tror jag - kommer alltid att se honom som The Boy Who Lived, och det kommer kännas lite tomt att se honom utan glasögon, blixtärret i pannan och en trollstav i handen!
Han övergår alltså till skräck-genren efter att nu har spelat in fantasyfilm efter fantasyfilm efter fantasyfilm. Eller vänta, kategoriseras HP som fantasy? Det är i alla fall vad jag alltid har trott. Anyways, jag har inte sett filmen - och kommer nog aldrig att göra det heller - men jag kan nog säga att han verkar göra en hyfsad roll. Eller ja, jag vet ju som sagt inte riktigt, så jag vågar inte riktigt döma ut honom!
En annan sak jag kom att tänka på, det är hans utséende... Nu vet jag inte hur det är med er, men jag är väl inte störtkär eller upp över öronen förälskad i den här skådespelaren. Jag kan känna att hans utséende har varit acceptabelt med tanke på vilken roll han har spelat under alla dessa år, det har liksom varit okey för honom att se ut så för att han just spelade Harry Potter, och Harry får se ut så. Men nu? Nu när han inte kan luta sig tillbaka mot den rollen längre?
Jag kommer i alla fall inte följa honom för hans utséende, kanske inte heller för hans skådespeleri. Om något så kommer jag vara intresserad av att se filmer han medverkat i därför att filmen verkar vara intressant, eller för just det faktumet att han var en del av min uppväxt - i form av pojken med blixtärret. För min del så kommer han aldrig komma undan den rollen, never. He will always be Harry.
Nu kanske detta var lite dömande och orättvist, kanske till och med taskigt, men jag kände att jag skulle skriva vad jag tyckte om detta... ämnet. Det var allt jag ville ha sagt. Yes yes.
Jag önskar Daniel Radcliffe all lycka i världen med sin karriär, och hoppas att han väljer roller med omsorg och blir än mer känd än vad han är nu (om det nu är möjligt.)
2012 - The year who lived.
Ja, nu börjar det ju närma sig slutet av vårt kära 2011...
Och tjena, vad det har gått fort!
Alla säger ju alltid att året gått så snabbt, men jag har aldrig upplevt det förrens nu. Tidigare har det, ja, tagit sin tid, och det nya året har kännts befogat och helt på sin plats.
Men nu? Hallå, var det verkligen ett år sedan senaste julafton och nyårsafton? Jag fattar det inte, men året 2011 har bokstavligen flugit förbi. Och nu sitter man här, då. Inväntar ett nytt år, som snart ska komma. Jag tycker nog att det hade kunnat komma lite senare.
Är det verkligen såhär det är när man är vuxen?
Jag vill verkligen inte att livet ska kännas som en vecka!
Nu är det ju också snack om jordens undergång, som ska komma 2012! Det har till och med gjorts en film om det...
Jag tycker att Mayaindiankalendersnacket är bullshit, rent ut sagt.
Visst visst, de förutspådde världens undergång, och slutade därför skriva i sin kalender.
Nej, vet ni vad jag tror? Jag tror att de slutade skriva i den när de dog ut. Jag menar, de dog ju ut. Och de kan ju inte ha fortsatt efter det. Det är precis vad jag tror!
Jag är helt övertygad om att jorden inte kommer gå under år 2012.
En annan sak angående det, som jag har tänkt en del på... Hur kommer världen se ut nästa år?
Alltså, nu tänker jag inte att hela länder sluter in sig i sig själva och inväntar domen, men något måste väl hända?
Butiker som rear ut sina saker, uppror, allt möjligt. Mount Everest kommer nog få rekordmånga bestigningar nästa år. Ni vet, folk som vill passa på att göra något sådant medan de fortfarande lever. De kanske sätter upp ett flertag Bungy-jumpställningar också.
Nåväl. Jag och Sara har i alla fall kommit överrens om att, år 2013, sätta och och kolla på filmen 2012. Och skratta.
Och tjena, vad det har gått fort!
Alla säger ju alltid att året gått så snabbt, men jag har aldrig upplevt det förrens nu. Tidigare har det, ja, tagit sin tid, och det nya året har kännts befogat och helt på sin plats.
Men nu? Hallå, var det verkligen ett år sedan senaste julafton och nyårsafton? Jag fattar det inte, men året 2011 har bokstavligen flugit förbi. Och nu sitter man här, då. Inväntar ett nytt år, som snart ska komma. Jag tycker nog att det hade kunnat komma lite senare.
Är det verkligen såhär det är när man är vuxen?
Jag vill verkligen inte att livet ska kännas som en vecka!
Nu är det ju också snack om jordens undergång, som ska komma 2012! Det har till och med gjorts en film om det...
Jag tycker att Mayaindiankalendersnacket är bullshit, rent ut sagt.
Visst visst, de förutspådde världens undergång, och slutade därför skriva i sin kalender.
Nej, vet ni vad jag tror? Jag tror att de slutade skriva i den när de dog ut. Jag menar, de dog ju ut. Och de kan ju inte ha fortsatt efter det. Det är precis vad jag tror!
Jag är helt övertygad om att jorden inte kommer gå under år 2012.
En annan sak angående det, som jag har tänkt en del på... Hur kommer världen se ut nästa år?
Alltså, nu tänker jag inte att hela länder sluter in sig i sig själva och inväntar domen, men något måste väl hända?
Butiker som rear ut sina saker, uppror, allt möjligt. Mount Everest kommer nog få rekordmånga bestigningar nästa år. Ni vet, folk som vill passa på att göra något sådant medan de fortfarande lever. De kanske sätter upp ett flertag Bungy-jumpställningar också.
Nåväl. Jag och Sara har i alla fall kommit överrens om att, år 2013, sätta och och kolla på filmen 2012. Och skratta.
Noone is a musician, they're not artists because nobody can play the guitars
Vet ni vad det bästa är att göra när man är mitt uppe i viktigt skolarbete?
Plugga!
Det näst bästa då?
Blogga, självfallet!
Av just den enkla anledningen sitter jag alltså här nu. Jag har egentligen avslutat dagens studier, men tycker ändå det känns som att jag är riktigt på G!
Jag sitter och lyssnar på Laleh och Skrillex (udda blandning, det är jag medveten om), skriver på ett arbete om Frankrikes matkultur, trycker in information om Kalla Kriget i huvudet, hjälpet en klasskompis med anteckningarna till testet om Kalla Kriget vi ska ha.... Och just nu mår jag hur bra som helst, och känner att mitt liv är bra!
Well, bortsett från en liten, och då menar jag LITEN, detalj... Jag glömde mina gympakläder i omklädningsrummet, på en annan skola. (en tröja jag håller varmt om hjärtat ligger i den, stackarn.) Jag tror att jag har gjort det en gång tidigare i mitt liv, när jag var mycket mindre. Mycket! Jag lovar, flera flera år sedan, mannen.
Känns rätt surt, faktiskt. Stackars tröja. Stackars idrottsskor. Stackars plastpåse.
Jag börjar bli lite sur på Helsingborgs bibliotek... Ni känner till (hoppas jag) att Arvtagaren - eller Själavalvet, den sista boken i serien som också heter Arvtagaren, alltså serien om Eragon, kom ut den... åttonde november, om jag inte minns fel. Och jag hade bokat den på biblioteket i god tid, och tänkte 'åh, snart kommer den till biblioteket! Snart, snart, SNART!'
Fast grejen är ju den att de inte har fått in den än. Liksom. Fast, jag kan gott vänta lite till. Det kan jag väl alltid.
Nu ska jag nog kolla på film. Eller läsa! Hade tänkt skriva ett blogginlägg om böcker inom kort, får ser när - när jag orkar, vill säga - och ja... Det blir säkerligen jätteintressant och så! Jag har faktiskt väldigt bra boksmak (så säger väl alla, egentligen) om jag får säga det själv.
Jag önskar eder alla en fortsatt trevlig dag, och så hörs vi. Eller något i den stilen.
I think you and my friends should hang out o-on the weekends!
Plugga!
Det näst bästa då?
Blogga, självfallet!
Av just den enkla anledningen sitter jag alltså här nu. Jag har egentligen avslutat dagens studier, men tycker ändå det känns som att jag är riktigt på G!
Jag sitter och lyssnar på Laleh och Skrillex (udda blandning, det är jag medveten om), skriver på ett arbete om Frankrikes matkultur, trycker in information om Kalla Kriget i huvudet, hjälpet en klasskompis med anteckningarna till testet om Kalla Kriget vi ska ha.... Och just nu mår jag hur bra som helst, och känner att mitt liv är bra!
Well, bortsett från en liten, och då menar jag LITEN, detalj... Jag glömde mina gympakläder i omklädningsrummet, på en annan skola. (en tröja jag håller varmt om hjärtat ligger i den, stackarn.) Jag tror att jag har gjort det en gång tidigare i mitt liv, när jag var mycket mindre. Mycket! Jag lovar, flera flera år sedan, mannen.
Känns rätt surt, faktiskt. Stackars tröja. Stackars idrottsskor. Stackars plastpåse.
Jag börjar bli lite sur på Helsingborgs bibliotek... Ni känner till (hoppas jag) att Arvtagaren - eller Själavalvet, den sista boken i serien som också heter Arvtagaren, alltså serien om Eragon, kom ut den... åttonde november, om jag inte minns fel. Och jag hade bokat den på biblioteket i god tid, och tänkte 'åh, snart kommer den till biblioteket! Snart, snart, SNART!'
Fast grejen är ju den att de inte har fått in den än. Liksom. Fast, jag kan gott vänta lite till. Det kan jag väl alltid.
Nu ska jag nog kolla på film. Eller läsa! Hade tänkt skriva ett blogginlägg om böcker inom kort, får ser när - när jag orkar, vill säga - och ja... Det blir säkerligen jätteintressant och så! Jag har faktiskt väldigt bra boksmak (så säger väl alla, egentligen) om jag får säga det själv.
Jag önskar eder alla en fortsatt trevlig dag, och så hörs vi. Eller något i den stilen.
I think you and my friends should hang out o-on the weekends!
Har du samma drömmar nu, om att du ska bli kungfumästare och president?
Vi kan mata duvor, ankor, elefanter och giraffer
Såhär mitt i all gymnasieyra och alla läxor och prov, fick jag helt plötsligt lust att skriva.
Så här är jag igen.
Johanna is totally back on the track! För tillfället i alla fall.
Så, hur mår alla? Det var visst ett tag sedan sist, eller vad säger ni? Mjau.
Jag kan ge alla en liten återblick på vad som hänt sedan jag skrev senast.
Det var en lördag i slutet av augusti...
Nejdå. Men ärligt, det var faktiskt länge sedan jag skrev senast!
Det som hänt sedan dess är att min studiemotivation har höjts nämnvärt, jag presterar faktiskt bättre än vad jag gjort innan, möjligen för att jag börjat inse att det faktiskt är allvar på riktigt nu.
Just nu, som den nia jag är, så är det mycket gymnasiesnack.
För en månad sedan fick jag frågan Du Johanna, vad ska du nu välja till nästa höst? Vad ska du välja? VAD SKA DU VÄLJA?
Och så vidare. Heeeeeeela tiden.
Nu står jag ju faktiskt där, och får ställa mig själv frågan. Ja du, Johanna, vad ska du välja egentligen?
Just av den anlendningen att jag inte visste så mycket innan har jag gått på massor av gymnasiebesök och öppet hus, till och med varit en heldag på ett gymnasium. Om jag ska jämföra mig själv med då och nu, (alltså, innan jag hade den vetskapen om de olika gymnasierna och vad jag vet nu) så har jag gjort tydliga framsteg. Tydliga!
Sammanfattningsvis har jag pluggat, pusslat, läst och inspekterat gymnasier sedan jag skrev här senast. Mer spännande än så är det dessvärre inte.
Jag hade gärna skrivit att jag hoppas bungy jump, bestigit Mount Everest, tagit en tur runt jordklotet och uppfunnit något revolutionerande.... Men det får vänta, i alla fall tills jag avslutat mina studier.
Senast idag var jag faktiskt, för att återgå till gymnasiesnacket, på öppet hus på ett gymnasium. Ett gymnasium som jag 'tagit sikte på', lite i alla fall, och som jag varit på innan och fått ett mycket bra intryck av.
Grejen är den, att det ändrades helt efter att ha varit där en andra gång. Tyvärr. Själva skolan i sig är intressant, men intrycket jag fick av elever, lärare och miljön idag var inte alls densamma som jag fick första gånger jag var där, dessvärre, och det inte till det bättre. Alls. Så nu kan jag nästan utesluta det gymnasiet från mina planer.
Vilket lämnar inte mer än ett endaste gymnasium kvar, vilket antagligen kommer blir det jag börjar på.
Eller ja, söker in till i alla fall. Mina betyg är inte gräsliga alls, men man vet aldrig.
Nog om det.
Just nu sitter jag på min matta, med datorn framför mig. (såklart) Softar. Chillar. Lyssnar på Laleh.
Jag ska nog börja på ett nytt pussel ikväll, efter att jag kollat på Så mycket bättre, som går på TV4 klockan 20.00 ikväll! Hoho, nu glöder intresseklubbens pennor.
Jag känner att jag ska avsluta kvällens inlägg här och nu. Klockan nästan åtta.
Vi hörs och störs! Eller kanske störs när vi hörs?
Han sa, jag är en blåval
och kan ta dig härifrån
från din öde ö
från dina papper och pennor
du är en förlorare, men
du kan gömmas in min mun
en människa är inte tung
att bära på
Laleh - Bjurö Klubb (lyssna på den!)
Så här är jag igen.
Johanna is totally back on the track! För tillfället i alla fall.
Så, hur mår alla? Det var visst ett tag sedan sist, eller vad säger ni? Mjau.
Jag kan ge alla en liten återblick på vad som hänt sedan jag skrev senast.
Det var en lördag i slutet av augusti...
Nejdå. Men ärligt, det var faktiskt länge sedan jag skrev senast!
Det som hänt sedan dess är att min studiemotivation har höjts nämnvärt, jag presterar faktiskt bättre än vad jag gjort innan, möjligen för att jag börjat inse att det faktiskt är allvar på riktigt nu.
Just nu, som den nia jag är, så är det mycket gymnasiesnack.
För en månad sedan fick jag frågan Du Johanna, vad ska du nu välja till nästa höst? Vad ska du välja? VAD SKA DU VÄLJA?
Och så vidare. Heeeeeeela tiden.
Nu står jag ju faktiskt där, och får ställa mig själv frågan. Ja du, Johanna, vad ska du välja egentligen?
Just av den anlendningen att jag inte visste så mycket innan har jag gått på massor av gymnasiebesök och öppet hus, till och med varit en heldag på ett gymnasium. Om jag ska jämföra mig själv med då och nu, (alltså, innan jag hade den vetskapen om de olika gymnasierna och vad jag vet nu) så har jag gjort tydliga framsteg. Tydliga!
Sammanfattningsvis har jag pluggat, pusslat, läst och inspekterat gymnasier sedan jag skrev här senast. Mer spännande än så är det dessvärre inte.
Jag hade gärna skrivit att jag hoppas bungy jump, bestigit Mount Everest, tagit en tur runt jordklotet och uppfunnit något revolutionerande.... Men det får vänta, i alla fall tills jag avslutat mina studier.
Senast idag var jag faktiskt, för att återgå till gymnasiesnacket, på öppet hus på ett gymnasium. Ett gymnasium som jag 'tagit sikte på', lite i alla fall, och som jag varit på innan och fått ett mycket bra intryck av.
Grejen är den, att det ändrades helt efter att ha varit där en andra gång. Tyvärr. Själva skolan i sig är intressant, men intrycket jag fick av elever, lärare och miljön idag var inte alls densamma som jag fick första gånger jag var där, dessvärre, och det inte till det bättre. Alls. Så nu kan jag nästan utesluta det gymnasiet från mina planer.
Vilket lämnar inte mer än ett endaste gymnasium kvar, vilket antagligen kommer blir det jag börjar på.
Eller ja, söker in till i alla fall. Mina betyg är inte gräsliga alls, men man vet aldrig.
Nog om det.
Just nu sitter jag på min matta, med datorn framför mig. (såklart) Softar. Chillar. Lyssnar på Laleh.
Jag ska nog börja på ett nytt pussel ikväll, efter att jag kollat på Så mycket bättre, som går på TV4 klockan 20.00 ikväll! Hoho, nu glöder intresseklubbens pennor.
Jag känner att jag ska avsluta kvällens inlägg här och nu. Klockan nästan åtta.
Vi hörs och störs! Eller kanske störs när vi hörs?
Han sa, jag är en blåval
och kan ta dig härifrån
från din öde ö
från dina papper och pennor
du är en förlorare, men
du kan gömmas in min mun
en människa är inte tung
att bära på
Laleh - Bjurö Klubb (lyssna på den!)
så är det.
Nu tar jag officiellt en paus från bloggen.
Mest för att jag inte ska känna någon press att skriva.
På senaste tiden har jag verkligen tappat inspiration, även fast det händer en massa saker mest hela tiden.
Men så är det alltså, jag kommer börja skriva igen när jag känner för det. Bloggen läggs i alla fall inte ner!
Ha ett fortsatt trevligt liv, och så ses vi.
Mest för att jag inte ska känna någon press att skriva.
På senaste tiden har jag verkligen tappat inspiration, även fast det händer en massa saker mest hela tiden.
Men så är det alltså, jag kommer börja skriva igen när jag känner för det. Bloggen läggs i alla fall inte ner!
Ha ett fortsatt trevligt liv, och så ses vi.
The last friday of freedom
Jaha ni. Nu är det alltså över.
Lite mer än två månaders sommarlov, över. Hur fort har det egentligen inte gått?
Jag har aldrig känt att det gått så fort innan, inte vet jag varför heller. Jag har inte hittat på mycket mer än vanligt den här sommaren... Den senare delen av lovet har ju visserligen varit rörig, men ändå.
På måndag är det alltså dags igen, återgå i de vanliga rutinerna, fast ändå väldigt mycket förändring. Som jag skrev i föregående inlägg (har jag för mig) blir det annorlunda klassuppdelning, schemat flyttas om helt, skoldagarna kommer bli kortare för oss nior (fast det är ju enbart bra!), vi kommer få nya klasskompisar... Det ska bli ytterst intressant!
Själv ska jag ha franska på Kubikskolan, då jag är den enda på skolan som har franska.
Hemskt deprimerande.. hahaha. Jag avskyr andra(nya) skolor, att träffa främmande elever och sådant, och nu ska jag få en helt ny franskaklass, ny lärare och allt... Och tänk så är de jättebra på franska? Det är ju inte jag! Jag hade kanske varit det om jag hade fått ha samma franskalärare från och med sexan tills nu, och en bra sådan också. Men nu har det ju inte riktigt blivit så. Nåväl, de kanske är jättesnälla och jag kanske får nya vänner!
Hoppas det, så det blir någon bra med det.
Jag sitter nu och lyssnar på System of a Down och inser för tusende gången att jag verkligen älskar bandet, och hur fruktansvärt bra de är... helt sanslöst! Lyssnar just nu på albumet som jag inte har så bra koll på - Steal this album!, som jag inte har lyssnat på jättemycket. Därför gör jag det nu, så pass att jag lyckas lära mig låtarna någolunda.... Ska snart lyssna igenom skivorna, det är alltid roligt! Fem underbara album med det bästa bandet i världen..
Nu ska jag lägga upp en egobild. Bara som en liten varning.
Stor och så. blööö
HEJDÅ PÅ ER!
Lite mer än två månaders sommarlov, över. Hur fort har det egentligen inte gått?
Jag har aldrig känt att det gått så fort innan, inte vet jag varför heller. Jag har inte hittat på mycket mer än vanligt den här sommaren... Den senare delen av lovet har ju visserligen varit rörig, men ändå.
På måndag är det alltså dags igen, återgå i de vanliga rutinerna, fast ändå väldigt mycket förändring. Som jag skrev i föregående inlägg (har jag för mig) blir det annorlunda klassuppdelning, schemat flyttas om helt, skoldagarna kommer bli kortare för oss nior (fast det är ju enbart bra!), vi kommer få nya klasskompisar... Det ska bli ytterst intressant!
Själv ska jag ha franska på Kubikskolan, då jag är den enda på skolan som har franska.
Hemskt deprimerande.. hahaha. Jag avskyr andra(nya) skolor, att träffa främmande elever och sådant, och nu ska jag få en helt ny franskaklass, ny lärare och allt... Och tänk så är de jättebra på franska? Det är ju inte jag! Jag hade kanske varit det om jag hade fått ha samma franskalärare från och med sexan tills nu, och en bra sådan också. Men nu har det ju inte riktigt blivit så. Nåväl, de kanske är jättesnälla och jag kanske får nya vänner!
Hoppas det, så det blir någon bra med det.
Jag sitter nu och lyssnar på System of a Down och inser för tusende gången att jag verkligen älskar bandet, och hur fruktansvärt bra de är... helt sanslöst! Lyssnar just nu på albumet som jag inte har så bra koll på - Steal this album!, som jag inte har lyssnat på jättemycket. Därför gör jag det nu, så pass att jag lyckas lära mig låtarna någolunda.... Ska snart lyssna igenom skivorna, det är alltid roligt! Fem underbara album med det bästa bandet i världen..
Nu ska jag lägga upp en egobild. Bara som en liten varning.
Stor och så. blööö
HEJDÅ PÅ ER!
mjaaau
Tjolahopp!
Muwhaahaha.... Vet ni vad? Idag har jag löjligt lite fantasi gällande vad jag ska skriva.. Jag har verkligen ingenting!
Eller jo, klart jag har. Men aja.
Imorgon har jag exakt en vecka kvar av sommarlovet. Fattar ni hur surt det känns? Ja, det gör ni förmodligen.
Det kommer bli lite extra konstigt att börja på skolan nu, när så mycket har hänt... Skolan kommer bestå av endast tre klasser, 1-3, 4-6 och 7-9. Jag kommer ingå i 7-9, då jag går i nian! Detta blir ju då en absolut väldigt annorlunda, lite konstig förändring för hela skolan, och det kommer inte bli som det var förut. Men jag tror att det kommer bli bra i alla fall!
Vad jag vet så har tre personer valt att inte gå kvar på skolan, tre killar. Det känns självfallet surt att de slutar, då de är en del av klassen och jag inte vill att de ska försvinna... Känns sorgligt, faktiskt. Jag kommer sakna dem!
Jag kommer leta upp dem i skolkatalogen, studera deras nya klasskamrater tills jag kan alla namnen utantill, och så kommer jag förfölja de forna klasskompisarna och ja... Ta fram the stalker in me....
Just det, jag har ju färgat håret, jö! Det blev faktiskt inte så rött som jag ville, men jag tycker ändå om det. Några bilder på det har jag inte, och kommer heller inte ta på ett tag... Jag är inte mycket för att ta egobilder egentligen, och gör det när jag orkar... vilket är.... ungefär aldrig...
Vet ni? Jag har verkligen inte mer att skriva. Inte. Ett. Dugg. Helt tomt i skallen!
Så jag får förklara detta som mitt kortaste inlägg någonsin (antagligen), och säga.. ha en bra dag!
Muwhaahaha.... Vet ni vad? Idag har jag löjligt lite fantasi gällande vad jag ska skriva.. Jag har verkligen ingenting!
Eller jo, klart jag har. Men aja.
Imorgon har jag exakt en vecka kvar av sommarlovet. Fattar ni hur surt det känns? Ja, det gör ni förmodligen.
Det kommer bli lite extra konstigt att börja på skolan nu, när så mycket har hänt... Skolan kommer bestå av endast tre klasser, 1-3, 4-6 och 7-9. Jag kommer ingå i 7-9, då jag går i nian! Detta blir ju då en absolut väldigt annorlunda, lite konstig förändring för hela skolan, och det kommer inte bli som det var förut. Men jag tror att det kommer bli bra i alla fall!
Vad jag vet så har tre personer valt att inte gå kvar på skolan, tre killar. Det känns självfallet surt att de slutar, då de är en del av klassen och jag inte vill att de ska försvinna... Känns sorgligt, faktiskt. Jag kommer sakna dem!
Jag kommer leta upp dem i skolkatalogen, studera deras nya klasskamrater tills jag kan alla namnen utantill, och så kommer jag förfölja de forna klasskompisarna och ja... Ta fram the stalker in me....
Just det, jag har ju färgat håret, jö! Det blev faktiskt inte så rött som jag ville, men jag tycker ändå om det. Några bilder på det har jag inte, och kommer heller inte ta på ett tag... Jag är inte mycket för att ta egobilder egentligen, och gör det när jag orkar... vilket är.... ungefär aldrig...
Vet ni? Jag har verkligen inte mer att skriva. Inte. Ett. Dugg. Helt tomt i skallen!
Så jag får förklara detta som mitt kortaste inlägg någonsin (antagligen), och säga.. ha en bra dag!
Why so serious?
God förmiddag! Eller? Hur mycket är klockan? Hm.
Det var i vilket fall som inte länge sedan jag vaknade, så det känns som det. Tycker jaaaag.
Jag sitter och TOTALROCKAR till System of a Down, sjunger med och dansar och så vidare, vilket inte är vidare svårt med tanke på att deras låtar är så himla bra! Serj sjunger verkligen skitbra, och Daron också!
Jag tycker mycket om att läsa andras bloggar. Av någon anledning tycker jag om att läsa bloggar där bloggarna är lite konstnärliga av sig, folk som lyssnar på Håkan Hellström och Kent, och klär sig stilrent och fint och tänker på ett visst sätt och tar många fina egobilder. Jag blir inspirerad!
Och nu har jag sett många bilder som sådana personer tagit, varav en viss vinkel är väldigt vanlig.
Så jag tänkte att jag skulle prova något sådant. Nu har jag en randig fin tröja på mig, vilket också passar väldigt bra. Det bästa hade varit om jag hade haft svarta shorts och svarta leggings också, det hade varit fulländat. Men det syns ändå inte på bilden.
Det finns bara ett stort himla problem med detta. Kan ni se vad det är?
MINA KINDER.
Nu är det ju såhär, att jag har sådana knubbiga, mjuka, 'fluffiga' kinder som folk älskar att peta på. Och en aning höga kindben. Detta, alltså kinderna, kan man tydligt se på bilden, vilket förstör hela grejen!
Hur fint är det när kinderna sticker ut som om jag vore en hamster?
Nej, sådana bilder får vara för min del. Jag får nöja mig med att se på alla andra finisar som blir så söta på bilder med den vinkeln. Fast tröjan passade väl ändå rätt bra?
Jag hittade den på Gina Tricot för någon dag sedan, när jag var nere med Sara. Den kostade bara 49:-!
Rea på rea, eller vad det nu var Sara sa att det var. Hon köpte en likadan, fast den var brun och mörkblå istället för grå och vit. Jättefiiiiin! Och mysig. Vilket jag uppskattar. Jag gillar långärmade tröjor, mycket mer än kortärmade. Mycket mer!
Jag är inte alls fotointresserad, annat än att ta egobilder då och då, eller möjligen något halvdant med min mobil.
Jag är i alla fall ärlig med detta!
Det brukar aldrig bli seriösta bilder när jag tar egobilder, jag kan helt enkelt inte vara seriöst då. Det blir aldrig bra. Ja, ni ser ju åvanstående bild, hur bra blev den?
Nu när jag satt och dansade och sjöng till System of a Down kom jag på tanken att ta en bild på mig när jag gjorde just det. Så det gjorde jag.
Nu är ju min kamera inte jättebra och jag är inte heller bra på att ta bilder, så det blev... ja, sådär.
Men på något sätt tycker jag att den blev bra som suddig. Det visar hur galet jag sjöng med och viftade med huvudet, precis så som man bara måste göra när man lyssnar på dem!
Jag älskar bandet. Mina favoriter, alla gånger. ♥
Åh, just det! Jag ska färga håret idag. Antagligen. Rött!
Jag färgar det alltid rött, med det brukar bli olika nyanser. Köper olika märken nästan hela tiden.
Den här gången blir det Sfwardskopf (jag har ingen aning om hur det stavas, bara improviserade lite), den intensivaste röda färgen jag kunde hitta! Det blir säkerligen mycket fint.
Det passar också bra med tanke på att jag ska sova över hos Matilda ikväll, och då får de se mitt nya fina röda hår! yäh.
Vi i Nudelgänget (förrutom Mickan, som fortfarande är på Gotland) ska ha filmkväll och övernattning, och det kommer bli jättemysigt! Jag ska försöka att inte tjocka mig för mycket med chips och sådant... Men vi får se hur det blir med det. Jag kan aldrig låta bli när det väl står där framför mig.
Jag älskar chips för mycket för att kunna dissa det.
När jag skriver blogginlägg brukar de alltid bli ganska långa... I alla fall i jämförelse med de andra bloggar jag läser. Jag skriver som mest ett inlägg om dagen, men då blir det också lite länge.
Nu ska jag avsluta inlägget för dagen, och önska alla en trevlig fredag!
It's friday, friday, gotta get down on friday............
Det var i vilket fall som inte länge sedan jag vaknade, så det känns som det. Tycker jaaaag.
Jag sitter och TOTALROCKAR till System of a Down, sjunger med och dansar och så vidare, vilket inte är vidare svårt med tanke på att deras låtar är så himla bra! Serj sjunger verkligen skitbra, och Daron också!
Jag tycker mycket om att läsa andras bloggar. Av någon anledning tycker jag om att läsa bloggar där bloggarna är lite konstnärliga av sig, folk som lyssnar på Håkan Hellström och Kent, och klär sig stilrent och fint och tänker på ett visst sätt och tar många fina egobilder. Jag blir inspirerad!
Och nu har jag sett många bilder som sådana personer tagit, varav en viss vinkel är väldigt vanlig.
Så jag tänkte att jag skulle prova något sådant. Nu har jag en randig fin tröja på mig, vilket också passar väldigt bra. Det bästa hade varit om jag hade haft svarta shorts och svarta leggings också, det hade varit fulländat. Men det syns ändå inte på bilden.
Det finns bara ett stort himla problem med detta. Kan ni se vad det är?
MINA KINDER.
Nu är det ju såhär, att jag har sådana knubbiga, mjuka, 'fluffiga' kinder som folk älskar att peta på. Och en aning höga kindben. Detta, alltså kinderna, kan man tydligt se på bilden, vilket förstör hela grejen!
Hur fint är det när kinderna sticker ut som om jag vore en hamster?
Nej, sådana bilder får vara för min del. Jag får nöja mig med att se på alla andra finisar som blir så söta på bilder med den vinkeln. Fast tröjan passade väl ändå rätt bra?
Jag hittade den på Gina Tricot för någon dag sedan, när jag var nere med Sara. Den kostade bara 49:-!
Rea på rea, eller vad det nu var Sara sa att det var. Hon köpte en likadan, fast den var brun och mörkblå istället för grå och vit. Jättefiiiiin! Och mysig. Vilket jag uppskattar. Jag gillar långärmade tröjor, mycket mer än kortärmade. Mycket mer!
Jag är inte alls fotointresserad, annat än att ta egobilder då och då, eller möjligen något halvdant med min mobil.
Jag är i alla fall ärlig med detta!
Det brukar aldrig bli seriösta bilder när jag tar egobilder, jag kan helt enkelt inte vara seriöst då. Det blir aldrig bra. Ja, ni ser ju åvanstående bild, hur bra blev den?
Nu när jag satt och dansade och sjöng till System of a Down kom jag på tanken att ta en bild på mig när jag gjorde just det. Så det gjorde jag.
Nu är ju min kamera inte jättebra och jag är inte heller bra på att ta bilder, så det blev... ja, sådär.
Men på något sätt tycker jag att den blev bra som suddig. Det visar hur galet jag sjöng med och viftade med huvudet, precis så som man bara måste göra när man lyssnar på dem!
Jag älskar bandet. Mina favoriter, alla gånger. ♥
Åh, just det! Jag ska färga håret idag. Antagligen. Rött!
Jag färgar det alltid rött, med det brukar bli olika nyanser. Köper olika märken nästan hela tiden.
Den här gången blir det Sfwardskopf (jag har ingen aning om hur det stavas, bara improviserade lite), den intensivaste röda färgen jag kunde hitta! Det blir säkerligen mycket fint.
Det passar också bra med tanke på att jag ska sova över hos Matilda ikväll, och då får de se mitt nya fina röda hår! yäh.
Vi i Nudelgänget (förrutom Mickan, som fortfarande är på Gotland) ska ha filmkväll och övernattning, och det kommer bli jättemysigt! Jag ska försöka att inte tjocka mig för mycket med chips och sådant... Men vi får se hur det blir med det. Jag kan aldrig låta bli när det väl står där framför mig.
Jag älskar chips för mycket för att kunna dissa det.
När jag skriver blogginlägg brukar de alltid bli ganska långa... I alla fall i jämförelse med de andra bloggar jag läser. Jag skriver som mest ett inlägg om dagen, men då blir det också lite länge.
Nu ska jag avsluta inlägget för dagen, och önska alla en trevlig fredag!
It's friday, friday, gotta get down on friday............
I am the Walrus
meh. slutaaaaa nu johannaaa ):
Så, nu var man här igen. På bloggen.
Efter typ HUNDRA TUSEN ÅR.
Okey, inte så mycket... men ärligt. Jag har varit lat igen. IGEN!
Jag är ingen bra bloggare. Haaahah.....
Nåväl.....
Nu har det ju hänt en hel del grejer, som har åsamkat en maaaaaaaassa stress och förvirring och fladdrande tankar, vilket nog är en av orsakerna till att jag inte skrivit något på ett tag. Jag har helt enkelt glömt bort det. Sorgligt nog.
snyft
Jag orkar inte gå in så mycket på det hela, men kan dra händelseförloppet lite kort:
Tisdag förra veckan: Judit ringer, jag får reda på att Pauliskolan (min skola dårå) har gått i konkurs, och att vi då självfallet inte kommer kunna gå kvar. Jag får panik och grinar(faktiskt) och vet inte vad jag ska göra. Ringer runt och informerar alla om läget, och stor förvirring uppstår.
Torsdag förra veckan: Vi åker på möte på Kubikskolan, en annan skola, friskola tror jag, i Helsingborg, som är villiga att ta emot Paulielever, speciellt de som nu ska börja nian (min klass), och de som ska börja i åttan. Allt börjar se lite ljusare ut, det ser ut som att jag får behålla min klass och mina två mentorer, men att vi då går på Kubik. Men självfallet är det hela inte över där, detta är bara början.
Fredag förra veckan: Vi åker på ett annat möte, på Maria Parkskolan, också en skola i Helsingborg som är villig att ta emot oss. Väldigt bra intryck, rektorn har bra koll och verkar väldigt snäll.
Men skolan är ju så stor? Och dessutom fick vi veta att om hela klassen skulle flyttas dit, skulle vi bli uppdelade i de två klasser som redan finns. Inte drömsituationen, nej.
En del fick ett bra intryck av detta, och kan tänka sig att börja. Vilket inte är så bra, med tanke på att Kubikskolan bara kan ta emot klassen om tillräckligt många väljer att gå där. Oro uppstår.
Från och med det t.o.m måndag förmiddag: Total förvirring. Hur ska vi göra? Vart ska vi gå? Vad är bäst för klassen? Vad är bäst för mig? MEN SLUTA TÄNK PÅ BARA MIG, TÄNK PÅ KLASSEN SOM HELHET, VI MÅSTE JU HÅLLA IHOP. En massa telefonsamtal hit och dit, många upprörda föräldrar och en del otrevliga kommentarer till styrelsen för skolan. Stämningen är inte på topp. Vi försöker snacka ihop oss, men alla söker alternativ på olika håll och vi inser snart att vi (jag och sara) måste ta tag i detta och fixa en reservplan. Toppen.
Måndag förmiddag: Sara söker runt lite på hd.se (helsingborgsdagblad.se) och får syn på en artikel: Privat gåvogivare räddar kristen friskola. Eller ja, den hette något liknande. Vi får reda på att, som det stod, en privat gåvogivare (han/hon vill inte utge namn) skänker så mycket pengar som krävs för att betala skolans skulder, så att den kan fortsätta. Vi förstår ingenting. Men vadå? Betyder detta nu att skolan kan fortsätta trots allt? Att vi kan få behålla klassrum, klasskamrater och lärare? Glädje. Och lättnad. Vilket mirakel! Men än är det inte tid att slappna av.
Måndag till i detta nu: Funderingarna far och flyger. Hur gör vi nu då? Vi börjar fundera, hur kommer skolan funka om den startas upp igen? Kommer det verkligen bli samma sak? Nej, det kommer det förståss inte. Min favoritlärare har fått erbjudande på något annat håll, och väljer det, ett säkert kort, framför det osäkra: Pauliskolan. Vilket känns väldigt motigt. Vi sätter oss ner hemma och snackar. Är det verkligen det bästa alternativet? Kommer lärarna vara på topp, eller slitna och trötta efter allt som hänt? Hela min familj har fått ett väldigt bra intryck av Kubikskolan, och börjar fundera på om den inte ändå är bättre.
Och det är i princip där vi är just nu. Självfallet har det hänt mer än såhär, förvirringen och nedstämdheten och allt annat har varit värre än jag uttryckt det. Men jag orkar inte se negativt på detta länge, jag vill se varje möjlighet på ett positivt sätt. Ny skola, nya lokaler, nya lärare, nya klasskompisar... Det kanske ändå kan bli lite spännande? Allt är fortfarande osäkert. Svårt att fatta beslut. Ocg grejen är ju den att allt detta har hänt så fort. För en vecka och två dagar sedan fick vi beskedet att vi inte längre hade en skolan att gå till.
Så nu kanske ni förstår varför jag.. ja, varför jag inte skrivit på ett tag. Först lite resor hit och dit, och så nu detta. Haha.
Men annars händer inte så mycket, jag har väl inte tid för något annat.
Lånade för någon dag sedan hem lite ljudböcker från biblioteket, fyra stycken, närmare bestämt! Mycket trevligt tycker jag att det är, att lyssna på ljudbok och pussla. Mmmmmmmmmmmmm! Det, för mig, är att njuta av livet! Det underlättar mitt i allt detta, och jag glömmer bort allt annat än vilka pusselbitar jag ska hitta och lägga... Ja, ni kanske förstår.
Nu vill jag inte skriva mer. Haha, detta blev ju nästan lite känslosamt. Jag har för tillfället lyckats tränga bort en hel del tankar om skolbyten och allt sådant. Men aja, det kan inte hjälpas! Det måste ju tas tag i.
Så, ni får ha det så bra! Och så ses vi. Eller hörs. Eller något. Kanske?
Meh. aja. HADE!
Efter typ HUNDRA TUSEN ÅR.
Okey, inte så mycket... men ärligt. Jag har varit lat igen. IGEN!
Jag är ingen bra bloggare. Haaahah.....
Nåväl.....
Nu har det ju hänt en hel del grejer, som har åsamkat en maaaaaaaassa stress och förvirring och fladdrande tankar, vilket nog är en av orsakerna till att jag inte skrivit något på ett tag. Jag har helt enkelt glömt bort det. Sorgligt nog.
snyft
Jag orkar inte gå in så mycket på det hela, men kan dra händelseförloppet lite kort:
Tisdag förra veckan: Judit ringer, jag får reda på att Pauliskolan (min skola dårå) har gått i konkurs, och att vi då självfallet inte kommer kunna gå kvar. Jag får panik och grinar(faktiskt) och vet inte vad jag ska göra. Ringer runt och informerar alla om läget, och stor förvirring uppstår.
Torsdag förra veckan: Vi åker på möte på Kubikskolan, en annan skola, friskola tror jag, i Helsingborg, som är villiga att ta emot Paulielever, speciellt de som nu ska börja nian (min klass), och de som ska börja i åttan. Allt börjar se lite ljusare ut, det ser ut som att jag får behålla min klass och mina två mentorer, men att vi då går på Kubik. Men självfallet är det hela inte över där, detta är bara början.
Fredag förra veckan: Vi åker på ett annat möte, på Maria Parkskolan, också en skola i Helsingborg som är villig att ta emot oss. Väldigt bra intryck, rektorn har bra koll och verkar väldigt snäll.
Men skolan är ju så stor? Och dessutom fick vi veta att om hela klassen skulle flyttas dit, skulle vi bli uppdelade i de två klasser som redan finns. Inte drömsituationen, nej.
En del fick ett bra intryck av detta, och kan tänka sig att börja. Vilket inte är så bra, med tanke på att Kubikskolan bara kan ta emot klassen om tillräckligt många väljer att gå där. Oro uppstår.
Från och med det t.o.m måndag förmiddag: Total förvirring. Hur ska vi göra? Vart ska vi gå? Vad är bäst för klassen? Vad är bäst för mig? MEN SLUTA TÄNK PÅ BARA MIG, TÄNK PÅ KLASSEN SOM HELHET, VI MÅSTE JU HÅLLA IHOP. En massa telefonsamtal hit och dit, många upprörda föräldrar och en del otrevliga kommentarer till styrelsen för skolan. Stämningen är inte på topp. Vi försöker snacka ihop oss, men alla söker alternativ på olika håll och vi inser snart att vi (jag och sara) måste ta tag i detta och fixa en reservplan. Toppen.
Måndag förmiddag: Sara söker runt lite på hd.se (helsingborgsdagblad.se) och får syn på en artikel: Privat gåvogivare räddar kristen friskola. Eller ja, den hette något liknande. Vi får reda på att, som det stod, en privat gåvogivare (han/hon vill inte utge namn) skänker så mycket pengar som krävs för att betala skolans skulder, så att den kan fortsätta. Vi förstår ingenting. Men vadå? Betyder detta nu att skolan kan fortsätta trots allt? Att vi kan få behålla klassrum, klasskamrater och lärare? Glädje. Och lättnad. Vilket mirakel! Men än är det inte tid att slappna av.
Måndag till i detta nu: Funderingarna far och flyger. Hur gör vi nu då? Vi börjar fundera, hur kommer skolan funka om den startas upp igen? Kommer det verkligen bli samma sak? Nej, det kommer det förståss inte. Min favoritlärare har fått erbjudande på något annat håll, och väljer det, ett säkert kort, framför det osäkra: Pauliskolan. Vilket känns väldigt motigt. Vi sätter oss ner hemma och snackar. Är det verkligen det bästa alternativet? Kommer lärarna vara på topp, eller slitna och trötta efter allt som hänt? Hela min familj har fått ett väldigt bra intryck av Kubikskolan, och börjar fundera på om den inte ändå är bättre.
Och det är i princip där vi är just nu. Självfallet har det hänt mer än såhär, förvirringen och nedstämdheten och allt annat har varit värre än jag uttryckt det. Men jag orkar inte se negativt på detta länge, jag vill se varje möjlighet på ett positivt sätt. Ny skola, nya lokaler, nya lärare, nya klasskompisar... Det kanske ändå kan bli lite spännande? Allt är fortfarande osäkert. Svårt att fatta beslut. Ocg grejen är ju den att allt detta har hänt så fort. För en vecka och två dagar sedan fick vi beskedet att vi inte längre hade en skolan att gå till.
Så nu kanske ni förstår varför jag.. ja, varför jag inte skrivit på ett tag. Först lite resor hit och dit, och så nu detta. Haha.
Men annars händer inte så mycket, jag har väl inte tid för något annat.
Lånade för någon dag sedan hem lite ljudböcker från biblioteket, fyra stycken, närmare bestämt! Mycket trevligt tycker jag att det är, att lyssna på ljudbok och pussla. Mmmmmmmmmmmmm! Det, för mig, är att njuta av livet! Det underlättar mitt i allt detta, och jag glömmer bort allt annat än vilka pusselbitar jag ska hitta och lägga... Ja, ni kanske förstår.
Nu vill jag inte skriva mer. Haha, detta blev ju nästan lite känslosamt. Jag har för tillfället lyckats tränga bort en hel del tankar om skolbyten och allt sådant. Men aja, det kan inte hjälpas! Det måste ju tas tag i.
Så, ni får ha det så bra! Och så ses vi. Eller hörs. Eller något. Kanske?
Meh. aja. HADE!
